Livsmedelsverket nya rekommendationer kom ut igår!

Publicerad 2013-07-19 09:01:00 i Allmänt

Än så länge är de inte satt i sten. Men det är ju deras rekommendationer inför 2013.

MEN under 2012 gick livsmedelsverket ut med följande:

”Några särskilda rekommendationer för av det totala intaget av kolhydrater och fett ges inte i NNR 2012″.

2004 var senast de gjorde en updatering och nyheten för 2012 var att:

Råd om mängd kolhydrater och fett skulle tas bort! Det fanns nämligen inga vetenskapliga skäl att ge sådana råd.

Läs mer hos kostdoktorn:http://www.kostdoktorn.se/efter-lobbyism-livsmedelsverkets-kostrad-nastan-oforandrade

Så hur trovärdigt är det då att följa tex viktväktarna?

Det finns ett bra utbud av ViktVäktarna produkter i butik. Produkterna är framtagna och anpassade för att underlätta för dem som följer programmet från ViktVäktarna, eller som i allmänhet vill göra ett sundare val av mat.

ViktVäktarna produkter kan med fördel avnjutas som en del i en näringsmässigt balanserad kosthållning. Upptäck fördelarna och gör bättre val av produkter som kan passa in i vardagen.

Att alla ViktVäktarna produkter tillverkas av kvalitetsmedvetna producenter och är smaktestade innebär att den som vill gå ned i vikt slipper kompromissa med smaken. Kvalitetskontrollen är rigorös. ViktVäktarna produkter är väl anpassade till filosofin och kostprogrammet.

Produktkvaliteten och anpassningen görs utefter protein, fiber, kolhydrater och fett.

ViktVäktarna följer livsmedelsverkets näringsrekommendationer för alla ingredienser i produkten.

Som medlem hos ViktVäktarna äter du helt vanlig mat som är balanserad både närings- och energi mässigt. Maten du äter har i programmet ett givet ProPoints värde som bestäms av matens näringsinnehåll. För att minska i vikt bör du hålla dig inom ett givet ProPoints våra produkter är därför tydligt märkta med ProPoints värdet.

källa: http://www.viktvaktarna.se/food/fdb/CategoryShowcase.aspx?gcmspid=1037042&gcmscid=1037102

Kommentarer (0)

Dvärgvete och lchf

Publicerad 2013-07-13 11:27:36 i diabetes

Sen jag började läsa "brödberoende" har jag lärt mig något nytt.Nämligen att det vete som vi äter idag är utvunnet ur det "nya" Dvärgvetet.Detta nya vete togs fram för världshungern på 1980-talet.Det är genmodifierat och framtaget för att vetet från början växte sig för högt och dessutom är det ändrat så det klarar av fukt, angrepp och mögel bättre. En produkt som är lättare att odla hel enkelt. Vem säger nej till det när vi ska lösa världshungern?Forskaren som gjorde detta fick även Nobelpris.Så att säga såhär "men bröd och pasta har vi ätit i alla tider och et har inte gjort oss feta innan". Helt korrekt.Men då handlade det inte om det nya dvärgvetet.Idag äter vi denna stärkelse i nästan allt. Till frukost lunch och middag sätter vi oss någonting som faktiskt inte ens har genomgått tester efter genmodifiering. Våra föräldrar och även vi är testgenerationen.Och hur ser det ut idag då?Diabetes och glutenintolerans skjuter i höjden. När du har diabetes rekommenderas du även att äta kolhyrdtarer för att detta är fettsnålt.När man vet fakta, hur får man ihop denna ekvationen?

Ska vi behöva vara så rädda för fett?Ren mat med hög fetthalt. Är det verkligen farligt? Som lchf anhängare så tycker jag att det ofta förekommer missförstånd. Just förkortningen som betyder "low Carb high fat" sätter igång varenda människa.Low carb brukar gå bra men orden high fat är inte bra. Vi har fått lära oss sen sent 80-tal att fett ska undvikas till varje pris. Skär bort fettkanten på köttet, dra bort skinnet från kycklingen, använd margarin och drick lätt- produkter.Så om jag säger att "high fat" för mig är att äta skinnet på kycklingen, äta smör ist för margarin och dricka RÖD mjölk. Känns det så konstigt då?Jag lägger inte ett lager smör EXTRA på det jag äter och jag trycker inte i mig majonnäs bara för jag äter den feta sorten ist för att välja light eller lätt.För att få i sig high fat behöver jag inte anstränga mig mer som många tror. Jag köper bara det som är naturligt.Om vi ska ta en fet men naturlig måltid för mig med en grillad kyckling så har vi oftast stekta grönsaker till, stekta i olivolja eller smör och med kryddor.Vi har även en kall sallad med ruccola, soltorkade tomater, ost och oliver.Ibland har vi en krämig bearnaise till men oftast inte. Så vad känns farligt i den måltiden?Att vi uteslutit ris som jag vet att många skulle ha haft eller att vi tillsatt ost i salladen? Kanske har en fet sås till ibland?För att diskutera lchf med någon som reagerar så starkt som människor oftast gör har jag oftast dragit mig undan eller sagt att jag nog inte äter lchf utan mer äter åt GI-hållet.Men nu börjar jag få mer kött på benen och känner att jag skulle klara ut en diskussion i ämnet. För det vanligaste är ju att folk går i taket när man ska utelämna pasta.Herregud, rör inte vår pasta som vi ätit i flera generationer. Och som dessutom är så bekvämt att tillaga..

Kommentarer (0)

Ofrivillig barnlöshet..

Publicerad 2013-07-06 10:55:00 i Allmänt

Jag är gravid med mitt 3 barn idag, redan i 8 mån. Men jag har varit gravid hela 13 ggr. Mitt senaste missfall hade jag i vecka 17 men som oftast hade jag missfall i vecka 5-7.

Vi har gjort utredningar min man och jag men vi har inte hittat någonting. Som vi kämpat! Och som jag gick upp i vikt av detta. Så fort jag blir gravid har jag alltid skjutit iväg i vikten och när vi försökte med barn nr 2 orkade jag inte ta tag i träning mellan varje varv. Dels för att man ska ”blöda ut” och dels för att jag nästan blev apatisk av allt som hände. Jag sket verkligen i vilket. När jag var på inskrivningen för mitt andra barn vägde jag 73 kg. Det väger jag inte ens idag och då är jag höggravid.(jag väger 70kg just nu)

Iaf. Utredning efter utredning, inga resultat på nån av oss. Däremot skulle vi få testa att ta blodförtunnande nästa gång jag blev gravid. Den gången gick det och jag gick till vecka 36+1 med mitt andra barn.

På förlossningen vägde jag 89kg.

Undertiden som jag var gravid hände det något konstigt på jobbet. Folk började bli så hurtiga och tränade som tokar. De började även räkna kalorier och kunde därför dricka mycket lightläsk, redbull och även äta godisar, 5 om dagen var okej bara man höll sig till det. Jag har alltid varit extremt emot lightprodukter och även känt att räkna kalorier inte kan vara någon bra idé. Däremot så började min kollega som sitter bredvid mig med lchf. Jag var emot detta också. ”tänk på ditt kolesterol, för mycket rött kött är inte bra, hjärnan behöver kolhydrater”

Hon gav det 1 månad. Hon gick ner 1 kg i vikt men man såg hur kroppsformen på henne förändrades. Extremdiet kallade jag det.

Men så efter förlossningen galen som jag är i ost så vräkte jag i mig brie och andra feta dessertostar. Och så tänkte jag, jag ska också ge detta en chans.

Jag gick ner 31 kg! det tog ungefär 8 månader och jag lät det ta den tiden.

Undertiden började jag läsa på mer och mer. Jag följde olika bloggar för att få tips på mat.

Sen började jag träna. Jag gick på gruppträning och sprang innan träningen på löpband. Jag gick inte ner mer men magen försvann helt och jag var för första gången i mitt liv äntligen helt platt om magen!

Efter jul-uppehållet hade jag gått upp 2 kg, nu ställde jag undan vågen och tänkte att nu skiter jag i våg och vikt, min allmänna hälsa är bättre att fokusera på. Jag tränar så mycket och tycker det är så roligt så det här kommer gå bra.

Men jag märkte hur mina muskler i magen blev sämre, så jag tränade hårdare. Gjorde plankan om kvällarna, situps fick jag lära mig att man inte ska göra som nybliven mamma.

Jag ställde fram vågen igen, + 3 kg! Vad höll på att hända?

Jag hade tillåtit mig lite mer kolhydrater. Vi åt pasta på lördagskvällar tex. Nu blev det stopp med detta. Strikt lchf kost åkte på igen. Efter 2 månader hade jag gått ner 1,5-2 kg.

Magen putade ut igen. Vad gjorde jag för fel?!

Nu är vi i mitten på februari. Mensen var lite sen och eftersom vi kämpat som vi gjort hade jag både ägglossningstest och graviditetstest i överflöd. Jag tog ett graviditetstest. Positivt.

Jag var helt i chock, sen ringde jag min man i fruktan. Vad skulle han säga? Jo vi skulle göra abort. Min kropp och själ hade gått igenom för mycket för detta. Men vi resonerade lite så att undertiden som vi väntade på tiden på sjukhuset att få göra abort skulle jag säkert få missfall endå. Vi trodde att jag precis blivit gravid.

Nu kände jag även av alla symptom. Jag mådde ju illa konstant. Jag kände mig svullen.

Början på mars var vi inne på sjukhuset. De frågade vilken vecka jag var i, 3-4 kanske 5 sa jag då. För att veta vilken sorts abort vi skulle göra så skulle jag göra ultraljud. Det här hade vi fruktat för jag hade sagt till min man att ser jag ett hjärta finns det ingen chans att jag gör abort. Men i vecka 3-4-5 ser man oftast bara en hinnsäck sa doktorn så vi behöver inte vara oroliga för detta.

Doktorn kände och klämde först och gav mig en konstig blick. Sen gjorde vi ultraljudet. Jag var i vecka 12 och hjärtat slog och den levde där inne!

Fanns ingen chans att vi kunde göra abort nu. Vi grät båda. Förmodligen av chocken. En sån här graviditet hade vi inte varit med om innan. När allting fungerat?

Jag förstod direkt efter detta och vi landat i allt att självklart hade min förändrade kost med detta att göra!

Jag hade ju stridit helt mot livsmedelsverkets rekommendationer. Ätit mer fisk än någonsin mer hälsosamma fetter. Slutat helt med margarin och lättprodukter(har aldrig använt light men lätt trodde jag var bättre)

Kunde kosten och min vikt ha spelat in? Jag är helt säker på detta. Eftersom det är första gången som jag är gravid utan hjälpmedel från första början!

Kommentarer (0)

Hur dumt?

Publicerad 2013-07-05 11:30:00 i Artiklar

”Sockerlöst matsnobberi en uppvisning för vuxna”

Krönika: Sara Milstead om generationen som äter för att glänsa - inte för att de måste

Jonas Bergqvist har dukat upp ett sockerfritt barnkalas.

Jag betvivlar inte alls att barnen blev måttligt hysteriska av den ekologiska tomatpurén presenterad i vita skålar (vem hade gått i gång på det liksom), men känslan av att det hela rör sig om en uppvisning riktad mot andra vuxna – snarare än om att ge barnen en schysst fest – vill inte släppa taget.

För låt oss vara ärliga – den organiskt framtagna purén har ingen som helst betydelse för barnens hälsa i ett kort eller långt perspektiv (ekologiska produkter är för övrigt inte överlägsna andra sett till hälsoaspekter, men det är en sanning som de flesta eko-religiösa blundar för). En tårta gör inte heller till eller från, om man antar att barnen inte firar födelsedagar varenda kalenderdag. Och att barn blir chockade av socker är en sedan länge av forskare avfärdad myt.

Men det som däremot kan följa med de unga i framtiden är detta värderande av mat som vår samtid ägnar sig åt.

Finmat och fulmat, finätande och fulätande.

Rawfood-bollar och hemlagad sushi ger guldstjärnor på den sociala skalan, ketchup och vitt bröd avdrag. Fast inte på BMI-skalan, märk väl.

På 70-talet var käk lika med makaroner, nattkorv, Skogaholm och O’boy, den skitigaste av fulmat.

Ändå bar människor storlek 36 på sina utåtsvängda jeans och var smala som stuprör.

Hur många skulle glida ner i sina gamla tjafs i dag?

Claude Marcus, professor vid överviktsenheten på Huddinge, sa en gång att mat ska vara tråkig. Då äter vi som vi gjorde på 70-talet. Alltså för att vi måste, inte för att njuta, glänsa, statuera exempel och för att vi inte kommer på något bättre att göra.

Jag tror att många unga i den sockerlösa matsnobbsgenerationen kommer att få viktproblem.

Här är Jonas barnkalas för sin dotter som hon reagerar så starkt på:

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article17064070.ab

Jag har nog ALDRIG hört en människa reagera så starkt på att man inte ger sina barn socker?

Min stora pojk har aldrig varit speciellt intresserad av godis. Dels för att vi inte gett honom något men oftast har ju godiset en speciellt form. Tex Ahlgrens bilar, då lekar han med dessa bilar ist för att äta dom. Förra julen hade vi en chokladkalender till jul för att vara "snälla".

Vi fick tvinga i honom chokladen gråtandes för han ville verkligen inte smaka! han ville öppna luckan och sen öppna själva förpackningen som chokladen låg i, sen fick vi resten.

Av mormor får han kinderägg. Han krossar chokladen och lämnar den för det är leksaken han vill åt.

Idag är jag väldigt glad för detta. Skönt att slippa ha ett barn som konstant tjatar om godis. Men när jag berättar detta för kompisar eller på jobbet så tycker de synd om honom. "Stackarn som inte får något godis"

Ja väldigt synd att han förmodligen kommer undvika diabetes under hela sitt liv ist för att bygga upp den...!

Så visst vi har fått reaktioner vi med. MEn långt ifrån så dumt som från denna idiotiska människan i aftonbladet.

Kommentarer (0)

blodsockermamma.blogg.se

En blogg om blodsocker, low carb, lchf, paleo, inredning och mode!